Det sägs att onda saker inte kommer ensamt. Idag fick vi avliva vår hund, Audi. Jag hittade henne imorse, hon kunde knappt resa sig upp och om hon väl kom upp så ville inte benen bära henne. Hennes ögon kunde inte fokusera på någonting utan bara studsade runt på allting runtomkring. Vi tror att hon fick en hjärnblödning under natten. Jag visste direkt att nu är det slut. Hela familjen samlades inom en halvtimme för att ta farväl till henne. Mor och Far åkte in med henne för nästan en timme sen. Det gör mig ont, hon var världens underbaraste hund. Hon blev 14 år gammal och fick leva ett så händelserikt liv och blev aldrig någonsinn sjuk, förutom inatt. Vi har fällt många tårar, men vi vet alla om att det var rätt beslut. Hon var inte vår Audi längre. Hon hade försvunnit till en annan värld. Hon var inte längre drottningen i huset. Drottningen som kunde rensa ris från sås mellan tänderna, eller undvika att få in grönsaker i munnen på alla sätt och vis. Vila i frid, gumman. Ingen kan ta din plats i våra hjärtan. Nu ska jag ta mig ett bad och bara ligga och mysa. Linda och Challe kommer hit ikväll, och sen får vi se om det går att ta sig in till Helsingborg för en girls night out!Vilken helg det har varit...

 

---

24 februari 2007 18:18

Jag beklagar sorgen.
Vet om att du förlorat en hund tidigare och att du klarar detta med. Förlorade min hund för inte särskilt länge sedan med.

Vet hur det känns och hur svårt det är!
____________________________________
I himlen, där får hon det bra
I himlen, där finns allt hon vill ha

 

Charlotte

27 juni 2007 12:55

Jag vet precis hur det känns, jag var och tog bort min hund för två dagar sedan. Har gråtit floder konstant sen dess och mår riktigt dåligt, klarar inte ens av att gå till jobbet så har fått sjukskriva mig. Min schäfer-labbis var inte sjuk, 1,7 år gammal bara så det gör det ännu svårare och jag lever nu med skuldkänslor över vad jag kunnat gjort annorlunda. Men han hade det inte bra, gjorde utfall mot folk och skrämde våra små syskonbarn så man var hela tiden på helspänn över att ngt skulle hända. Plusd att min sambo blivit allergisk så köndes ej rätt mot honom heller. Och jag klarade inte av att lämna bort honom till någon okänd person och inte veta vad som skulle hända i framtiden. Men usch, har jag gjort rätt? Tankarna snurrar hela tiden i huvudet... var ett så svårt beslut att ta :(

http://www.charlotteishere.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni hittar mig och mina tankar på blogspot.com

I miss you.

Mina vanner, jag ar i Australien, sa jag har inte riktigt tid att uppdatera er om mitt liv har. Saknar ni mig, lika mycket som jag saknar er, finns jag pa resedagboken.se under alias Karolfin!Pa aterseende!Ciao!...

Sitter just nu och ser på när herr Wall tränar. Han har lånat min yogamatta att göra sina övningar på. Han pustar och stonkar, mer än när han.... Ehm... Iallafall...!Var just och åt på Teaterkatten med herr Wall och hans föräldrar. Gud give mig frid,...

Nu ska jag iväg och äta middag med herr Wall och hans föräldrar på Teaterkatten. I'll talk to you later. ...